Jag såg när det hände. Hur allting runt henne försvann. Hur hon formligen sögs in i framträdandet och musiken. Hur armarna verkade leva sitt eget liv när de fördes samman i ett, kanske inte helt taktfast, men intensivt klappande. Den ljusa, nästan glasartade blicken och lyckliga leendet när hon, mitt bland publiken på Astrid Lindgrens Värld, satt i sin bubbla. Jag hade velat flytta in där och fått uppleva de känslor som for genom hennes lilla kropp, för det var stora känslor. Det kunde man se.

De första åren efter olyckan tillbringade jag ganska ofta i ett tillbakablickande dagdrömmeri. Bosatte mig för en stund i något ljust minne från en tid fritt från begränsningar. Återupplevde episoder där jag känt mig lycklig och harmonisk. Återupplevde dem så starkt att jag till och med kunde känna lukter och smaker. Det var där jag blev lugn och hämtade kraft att hantera en tillvaro som ofta präglades av ett frustrerat sökande efter sinnesfrid.

På senare år har jag fått en beteckning att sätta på det där tillståndet. Det mentala rummet. När jag först läste om det mentala rummet och fick det beskrivet för mig kändes det bekant på något vis men det var först när jag skulle testa hur det fungerade som jag insåg att jag redan praktiserat det i många år. Att de ljusa minnen som jag sedan länge använt mig av dök upp även i det här sammanhanget. Tidigare hade jag helt slumpmässigt glidit in i det här alternativa medvetandetillståndet eller dagdrömmeriet men nu lärde jag mig kontrollera det genom att använda olika utlösande triggers och det var häftigt.

Om du är sugen på att testa är det enklaste att skaffa Lars-Erik Uneståhls - Mental grundträning, som finns på CD. I korthet går det hela ut på att de första veckorna lära sig muskulär avslappning för att sänka grundspänningen i tillvaron. Man lär sig också koppla avslappningen till en trigger, t.ex att knyta handen hårt, för att snabbt komma in i det avslappnade tillståndet. Efter detta fortsätter den mentala avslappningen där du får skapa en inre arbetsplats i vilken du lär dig koppla av, återhämta dig och bygga upp energitillgångar. Enkelt och otroligt effektivt.

När Astrid ”försvann” in i musiken tror jag att hon för en stund befann sig i sitt mentala rum och hon tog sig dit via en utlösande faktor. Är du nyfiken på vilken hennes trigger var kan du klicka här.

Ps. Astrids föräldrar är, efter att 10 gånger per dag i tre månader ha lyssnat på hennes trigger, ganska trötta på Tommy Körberg men vad gör man inte för sina barn.

Dela

Nedanstående text är en reaktion på ett upprop bland präster som motsätter sig välsignelseakt för samkönade par. Den är inspirerad av följande text och riktar sig egentligen mot alla former av fundamentalism. Helt lysande i sin ironiska enkelhet.

"Öppet brev till Yngve Kalin, och allt de präster som har undertecknat uppropet mot välsignelseakt för samkönade par.

Hej. Jag lyssnar till era kloka ord, men har fortfarande några frågor som jag tror ni kan hjälpa mej med. Jag tänkte sälja min dotter som slav (2a Mosebok 21:7). Vad anser ni vara ett skäligt pris? I 3:e mosebok 24:44 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att det bara gäller slavar utanför EU - Vem av oss har rätt?

En annan vän till mig arbetar på Hemköp och insisterar att arbeta om söndagarna. Jag är helt på det klara med att han måste dräpas (2:a Mosebok 35:2), men är jag moralisk ansvarig för att göra detta själv? Varje gång jag bränner en oxe som offer vet jag att detta ger en doft som behagar Herren (3:e Mosebok 1:9). Problemet är att grannarna klagar, så går det kanske lika bra att grilla en stor biff? En an mina vänner menar att även om det är en vederstyggelse att äta skaldjur (3:e Mosebok 11:10) så är homosexualitet värre (3:e Mosebok 18:22) Vem av oss har rätt, eller är det lika illa?

Jag är närsynt så jag går ju självklart inte i kyrkan då jag inte får närma mig Guds altare när jag ser dåligt (3:e Mosebok 21:20) Nu är jag bjuden på ett bröllop, och jag underar om det är ok att jag står i vapenhuset? Många av mina bekanta går till frisören och klipper håret på sidorna och rakar skägget i kanterna. Detta är ju en synd enligt (3:e Mosebok 19:27). Hur bör det straffas? 

Mina barn har börjat träna i Malmö FF, men i (3:e Mosebok 11:7-8) att man inte skall röra vid några rester av en död gris, så jag undrar om jag ska kräva av Malmö FF att använda platsboll? Mina barn sa dessutom emot mig en gång förra vecken, och jag undrar om jag verkligen måste stena dem till döds vid stadens port, (5:e Mosebok 21:18-21) eller om jag lika gärna kan göra det hemma i trädgården?

Min morbror har en bondgård i Bjärred och han envisas med att odla både potatis och vete och syndar ju då mot (3:e Mosebok 19:19). Hans fru är inte mycket  bättre då hon går klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmaterial (vanligen en blandning av bomull och polyester). Han har också den fula ovanan att svära mycket. Är det det verkligen helt nödvändigt att vi samlar HELA Bjärred att stena dem (3:e Mosebok 24:10-16)? Eller går det lika bra att bränna dem till döds på ett familjebål som vi brukar göra med människor som sover i samma säng som sina släktingar? (3:e Mosebok 20:14)? Jag vet att ni har gått på djupet på alla dessa frågor, och jag ser fram emot tydliga svar. Ett stort tack till er rakryggade präster som visar att Bibelns ord är oföränderliga! / Rickard Söderberg"

Ps. Tack Viktor på suveräna Smartwebb för tipset

Dela

Anmäl dig här

”Nej, det blev skitäckligt igen!” Hon nästan studsar av frustration och uppgivenhet efter att ha tagit ett sista smakprov. Vid köksbordet sitter killen hon nyss flyttat ihop med och försöker komma på något uppmuntrande att säga samtidigt som han vet att det inte är så illa som det låter.

Scenen skall upprepas i princip varje helg det närmaste året men han har bestämt sig. Till och med lagt upp en strategi för att lyckas. Strategin, som han själv tycker är genialisk, innehåller bara två punkter: 1. Att alltid ge konstruktiv kritik med betoning på det positiva. 2. Att alltid avsluta med en puss och titta henne i ögonen när han säger tack.

Hon bodde i ett studentrum när de träffades med väldigt begränsade möjligheter till att laga mat men intresset för matlagning fanns där. Det var bara kunnandet och självförtroendet som fattades. Två mycket påverkbara faktorer.

När han tänker tillbaka på den där perioden kan han inte påminna sig om att maten någon gång var oätlig. Visst, det fanns gånger då det inte smakade så mycket eller inte var perfekt tillagat men det var han ju mentalt förberedd på. Naturligtvis blev hon medveten om den genomskinliga strategin efter ett tag men istället för att be honom sluta, lät hon honom hållas och det blev en tyst överenskommelse. Hon lagade och han stöttade.

Idag, nio år senare, är hon min hustru och mästerligt duktig på att laga mat. Jag är stolt över att ha bidragit till det. En strategi som innehöll två små enkla punkter hjälpte till att hålla henne på spåret. Två små enkla punkter hjälpte till att bygga upp ett självförtroende avseende matlagning som numera är ramstarkt. Två små punkter jag verkligen tycker du skall testa på någon som behöver det.

Ps Trots att strategin inte behövs längre utövar jag fortfarande punkt nummer två efter varje helgmåltid. Men det är mest för att det är gôtt!

Dela

Som om alla Sveriges treåringar fått fri tillgång till pastellkritor med uppdrag att färglägga naturen. Höstlandskapet är nästan plågsamt vackert när det flyter förbi utanför tågfönstret men anspänningen gör att jag har svårt att njuta fullt ut. Vetskapen om att människorna jag skall prata inför idag själva har tuffa erfarenheter av förändring, gör mig lite extra nervös.

”Det är inte vad vi varit med om utan vad vi lärt oss som är det viktiga.” Mitt självpeppande mantra fungerar och har tagit udden av den värsta nervositeten när de 25 åhörarna tar plats i lokalen. Utan att veta exakt hur deras vardag ser ut förstår jag ju att det är tufft att vara förälder till ett barn med medfödd eller förvärvad dövblindhet. Att det har inneburit en stor förändring i deras liv.

Min nervositet har varit obefogad och föreläsningen flyter på bra. De behöver inte så lång startsträcka för att bli personliga vilket mynnar ut i nya infallsvinklar på mina verktyg och jag ler inombords när de delar med sig. Känner mig privilegierad över att få en liten inblick i deras vardag.

När jag efteråt får en pratstund med några av deltagarna förstår jag att denna årligen återkommande helgkonferens är en oerhört viktig ventil. Att det är här de hämtar kraft från och utbyter erfarenheter med människor i samma situation för att orka med vardagen under resten av året.

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig men blickarna jag mötte idag var inte fyllda av hopplöshet och förtvivlan utan av styrka och kraft. Min förvissning om att vi alla bär omkring på en inneboende kraft, att vi klarar mycket större förändringar än vi tror, har återigen blivit bekräftad.

Tack för att jag fick ta del av den!

Dela