Mejla mig dina adressuppgifter på info@christianwass.se så skickar jag ett ex i mitten av mars.

När vi kliver av färjan på Ios har vi bara sällskap av tiotalet
andra, och hamnen är nästan helt öde. Sega efter den
nio timmar långa färjeturen från Pireus sätter vi oss på
våra ryggsäckar och öppnar varsin ljummen Heineken.

När jag tömt min öl känner jag mig lite piggare och går bort till
en man som står och röker, lutad mot en skåpbil. Jo då, han vet
var det finns rum att hyra och erbjuder sig att köra oss dit för några
drachmer. Jag vinkar på Thelin och Ådi som nu fått igång berg-
sprängaren och öppnat en öl till. Snart sitter vi intryckta med
packningen på plåtgolvet bak i den lilla skåpbilen medan den
skumpar upp för backarna från hamnen.
  Vi hade inlett vår luff en vecka tidigare. Tagit oss med tåg ned
genom Europa och därefter med färja från italienska Brindisi till
Korfu. Det var en vacker ö och ganska stillsamt där vi hamnade,
så efter några dagar hade vi tröttnat och tagit sikte på röjarön Ios.
Tog färja över till Patras och eftersom vi hade kommit fram sent
på kvällen, och inte hunnit reda ut hur det fungerade med bussar
och andra transportmedel, tog vi taxi de dryga tjugo milen
till Pireus. Priset för resan hade den intensivt rökande taxichauf-
fören sedan försökt förhandla om när vi kommit fram men efter
lite svärande och viftande med armarna hade han fått ge sig. Vi
hade mest stått och flinat åt honom när han domderade. Både jag
och Thelin var över en och nittio långa och relativt vältränade, så
vi kände oss inte direkt fysiskt hotade av den irriterade mannen.

Thelin och Ådi var kompisar sedan gammalt medan Thelin och
jag hade träffats i augusti året innan när vi ryckt in för militärtjänst-
göring uppe i Boden samtidigt. Vi var runt fyrtio man på vår pluton
varav säkert trettio var från Göteborgsområdet, och förutom Joel,
som jag kände sedan länge, och ett par stycken som gått på samma
gymnasieskola, var resten nya bekantskaper. När ett gäng tjugoåriga
killar föses ihop på ett begränsat utrymme utan en aning om vad
de andra gjort och presterat tidigare i livet, när allt det som bestämt
statusen i skolan, idrottslaget och i kompisgänget helt plötsligt är bort-
sopat och man får börja om från början handlar det bara om en enda
sak. Fysisk styrka.
  Skojbråken den första tiden var lite försiktiga men redan där sål-
lades de svagaste ut. Efter hand accelererade det och till slut var vi
en handfull killar som ideligen och på olika sätt försökte avgöra styr-
keförhållandet mellan oss. Till slut var det bara jag och Thelin kvar.
Jag var lite förvånad över att ha tagit mig så långt. Jag var visserligen
längst av alla på plutonen men hade samtidigt aldrig varit särskilt
stark. Egentligen borde jag inte ha haft en chans att rå på den ur-
starke Thelin, men genom att vara lite smart lyckades jag ändå få
ned honom en av gångerna det skulle brottas och detta gjorde att vi
till slut ansågs jämbördiga. Sporrad av min nyvunna status började
jag för första gången i livet att styrketräna. I början smög jag ned till
träningslokalen ensam eftersom jag inte ville att de andra skulle se att
jag egentligen var ganska svag och det var först efter ett par månader,
när jag blivit lite starkare, som jag började lyfta skrot tillsammans
med de andra grabbarna.

De nyrenoverade och fräscha lägenheterna, som ligger i utkanten
av Ios stad, går inte alls ihop med den gamla kvinnan som
tydligen förestår dem. Liten, tjock och draperad i svart med stora
svarta fjun som sticker ut från hakan. På kinden har hon en stor
vårta som också den är tätt befolkad av hårstrån. Med en kombi-
nation av knagglig engelska och armviftande försöker hon för-
klara vad en lägenhet kostar per natt. Något vidare bra är hon
inte på att ta betalt för sina lägenheter utan vill bara ha motsva-
rande en hundring per natt för oss alla tre. Nöjda med det billiga
boendet installerar vi oss och börjar utforska den lilla staden i
vilken det, vad vi hört, ska vara ett hejdlöst drag.
  Efter att ha tagit det ganska lugnt med alkoholintaget under
första veckan på Korfu trampar vi nu gasen i botten. Partaj fram
till sex, sju på morgnarna och sedan några timmars sömn innan
man går ned till stranden för att slappa vidare. Att bli bakfull är
det inte tal om, varje frukost inleds med ett par öl eller en rejäl
grogg. Det är rena paradiset, som att glida omkring i en bubbla
fullständigt frikopplad från verkligheten. Att jag ska börja plug-
ga till civilekonom i Karlstad om en månad finns knappt i med-
vetandet. Det är bara här och nu som gäller. Det enda som känns
konstigt är att Thomas inte följt med. Han hade själv gjort lum-
pen i Göteborg samtidigt som jag var i Norrland men inte hun-
nit samla ihop tillräckligt med pengar för att kunna åka med den
här gången. De senaste åren har vi gjort alla resor tillsammans.
Varit på Kos, Cypern, London och två vändor till Badgastein. Vi
har gjort allt annat tillsammans också för den delen. Umgåtts så
intensivt de sex, sju senaste åren att vi av våra respektive familjer
betraktas som familjemedlemmar.
  ”Satan, vad het jag är i dag!” När jag betraktar mig själv i krims-
kramsaffärens fönster kan jag inte låta bli att säga det högt. Allt
sitter perfekt. Vita Replayjeans som hänger lagom långt ned på
höften med ett brett bälte med nitar på. Blå mockaskor och en
svart, luftig t-shirt i collegetyg nedstoppad precis så mycket i
jeansen att bältet ändå syns. Mittbenan ligger också perfekt och
den djupa solbrännan förstärks i halvmörkret.
  ”Can’t stop looking, huh?” När jag vänder mig om står Jennifer
och Jessica där och flinar åt mig.

Dela